ANTIKA HAHKIALA

På 1400-, 1500- och 1600-talets första hälft har byn Hahkiala ägts åt flera olika människor. Mestadels har dessa tillhört släkter kända från vårt lands historia. I dessa län har till en början tre, senare sex hus i byn Hahkiala utgjort en ganska liten del. Ägarna till hyreskontrakten har inte bott i byn. Det finns omnämnanden av Hahkiala i olika källor sedan 1400-talet. Namnen på husens ägare finns sannolikt fortfarande, åtminstone till stor del, i länshusförteckningarna från Riksarkivet i Stockholm.

Den mest omfattande och till synes ganska tillförlitliga rapporten om Hahkiala utarbetades av dåvarande justitiekanslern Axel Charpentier. Den gavs ut 1922 i publikationsserien: Herrgårdar i Finland.

Under slutet av 1400-talet och 1500-talet har Hahkialas gods lagts under Tawastei. Femtio finska adelsmän avrättades i samband med de slutliga debriefingarna av Nuijakriget. Förläningen återgick till kronan. Arvid Henrikinpojas änka Margareta Maununtytär från Kurjala fick dock behålla sitt arv från länskapet. Byn Hahkiala föll till komministern Adam Skreffare 1602. Gustav II Adolf återlämnade däremot Hahkiala till Margareta Maununtyttära 1614. Margareta dog strax efter detta och jordegendomen återgick till kronan.

År 1618 fick hovrättsassessorn i Åbo, hästmästaren Olof Dufva, bland annat tre lokaler i Hahkiala by som räls. Efter hans död 1632 överläts andelarna i lokalen till hans änka Kristina Wildeman. Han dog 1651. Samma år gavs Hahkiala som gåva mark till Toussaint Charpentier, född i Normandie, som tjänstgjorde med utmärkelse i den svenska armén i trettioåriga kriget.

Snickare Hahkiala

När Toussaint Charpentier kom till Hahkiala odlades gårdarna av bönder eller öde. Instabila tider och delvis slarv var orsaken till att Charpentiers ägande av Hahkiala inte etablerades förrän i slutet av 1600-talet. Det konsoliderades slutligen 1765 med regleringen av arv.

Från 1730 till 1782 ägdes gården av Claes Robert Charpentier. Han utökade herrgården avsevärt genom att köpa gårdar i närområdet. Under hans tid var Hahkiala herrgård som störst. Han byggde också en ny huvudbyggnad, som ersatte huvudbyggnaden som förstördes av brand 1694. Han såg också till att gårdens beskaffenhet ändrades till en lagstadgad arvsgård 1765. I brist på bröstarvinge godkände kung Gustav III gårdens överlåtelse genom testamente till Claes Roberts brorson Carl Fredrik L'Eclair. Kungen adlade honom och gav rätt att använda Charpentiernamnet.

Carl Fredrik gifte sig med Margareta Blomcreutz. De fick 20 barn, varav 16 levde längre än sina föräldrar. År 1882 övergick Hahkiala herrgård till Gustaf Robert Alfred Charpentier. Han blev senare senator. Han var tydligen en mycket progressiv bonde och gjorde många reformer i Hahkiala. På gården byggdes ladugård och stallbyggnader, mejeri, spannmålsmagasin och växthus samt tegelugn och sågverk. Det byggdes lägenheter för arbetarna, en skola för torparbarnen och ett vårdhem för äldre.

Senatorssonen Axel Fredrik Charpentier fick gården efter senatorns död 1914. Han blev det självständiga Finlands förste justitiekansler för åren 1918–1927. Han uppförde gårdens nuvarande huvudbyggnad mellan 1915 och 1917. Huvudbyggnaden ritades av arkitekten Karl Lindahl. Byggnaden representerar en modifierad svensk barockstil.

Justitiekanslern avled 1949. Arvslagen upphävdes i Finland 1930. Godset delades mellan arvingarna 1950. Itä-Hahkiala brukades av doktor Claes Axel Gustav Charpentier. Länsi-Hahkiala odlades av fjällrådet och vd för Suomen Soker, Gunnar Hernberg, vars initiativ bl.a. Länsi-Hahkiala såldes till Kaupan Agricultural Foundation 1963.

Hahikala idag

Hahkiala herrgård är för privat bruk. Dess härliga gästfrihet och genuina upplevelser kan avnjutas genom att boka lokalerna privat, så att du kan uppleva herrgårdslivet med din egen kock och conciergeservice. Annars är herrgården, dess tomt och trädgård stängda för allmänheten